En sammanbiten LP i dimman
LP begrundar ledens formationer
Vi är enormt stolta att vi genomförde klättringen framgångsrikt och säkert. Vi tog mestadels bra beslut och nådde toppen i god kondition med vatten och godis kvar. Vi var inte det snabbaste laget i dalen. På nervägen blev vi omsprungna av en extremt duktig och skuttande göteborgare med Norsk kamrat. De hade klättrat i runda slängar 10 ggr snabbare än vi. "Oj ni ser trötta ut. Här ta en Snickers!"
Klart att man jämför sig. Men i vår liga var vi grymma.
Insteget ligger högt upp i en rasbrant till vänster. Ganska omgående klättrar man ut runt hörnet till höger och når strax den stora gräshyllan. Vi hade stor nytta av att studera pelaren nedifrån med kikare för att förstå var man egentligen skulle fortsätta efter gräshylletraversen. Sen blir det hyfsat tydligt var man ska. Det är lite diffust kring de stora hyllorna 2/3 upp, men klättringen är lätt där.
På repa 21 eller något är det lämpligt att hålla utkik efter den punkt där en juggtravers sticker iväg till vänster lite utanför den formation man klättrar i. Annars kan man hamna lite fel.
Den dolda rännan ska ju vara lite knepig. LP gjorde i alla fall ett storartat jobb då han hittade en framkomlig väg genom brötet på repa 22 tror jag.
Leden sägs vara solid och lite av en nybörjartur bland de långa. Visst är den snäll och jättefin, men jag förväntande mig lite mer transportsträckor typ Stetind. Här fick man vara helskärpt även på de lätta reporna. Antingen för att gå rätt eller för att undvika att dra ner sten på sin polare. Det där med solid är ju relativt. Säkert solid jämfört med Trollväggen, vad vet jag, men jämfört med Lofotens vältrafikerade granitslabbar är den inte lika solid. Men minnet av känslan av utsatthet bleknar och lusten att utforska nya fjäll återkommer. Vem vet när det blir av nästa gång eller om det blir. Klättringen runt Tromsö verkar fin.
Nu är det hursomhelst barnvagnsvänlig cragging på västkusten som gäller. Få se om man kan toppa formen framåt 1:a veckan i augusti.
