Trend

Jag hörde på P3 att nästa års trend är träskor och förkläde. Det där med träskor förutspådde jag redan förra året men det där med förkläde anade jag inte.
Undrar om det är tillåtet att träna med förkläde med tanke på senaste tidens dividerande om hud?

Utomhus Premiär!

Här kommer några härliga bilder ifrån våran utomhuspremiär igår!

Tibbleblocket var välbesökt liksom efterföljande brasa med korvgrillning vid Prins Valiant.

Jakob på sittstarten till Råbocken, Tibbleblocket.

Henrik på den fina rampen på Tibbleblocket.

Jag på samma problem. Nästa gång har jag den!

Ungdomsminnen

Jenny musklar sig upp på Crackhead V3 i Squamish. Jonas J hejjar.

Jag tror inte vi tagit bilden ovan. Förlåt isf. till upphovsmannen. Hoppas det är ok.

Så här kan det se ut på Graviton 7a. En flintis tar i så han nästan skiter på sig och nej, det är inte NSF-läger. Sån skit gillar vi inte! Joel K hånar.

Och så en bild som visar vad det egentligen handlar om. Estetik. Stetind i Norge. Bilden ev. snodd av Erik N, sorry.

Ticklist mm.

Jag var av en händelse ute och promenerade häromdagen med Alma i vagnen och under denna min, om jag får kalla det så, akademiska ticklist. En stark känsla kom över mig: Här går jag omkring med allt jag någonsin åstadkommit i en 500 kroners vagn från blocket. Det kändes av någon anledning som en frihet.

Vidare. Klimatet börjar bli mildare här i upsala. Om man går längs den underifrån uppvärmda gågatan kan bedra sig och tro att det redan är högsäsong. Mycket snart kommer det vara mysigt ute i skogarna. Man borde väl åkt ut och sopat av någon favorit redan innan det blev blida, men det ger sig nog på naturlig väg också. Om du inte fattar att jag pratar om block så har du hamnat fel :-)

Vårt favvohäng Länna går mot omskakande förändringar. Vi kan bara stå vid sidan och yttra uppmuntrande hejarop och hoppas på att något stort snart händer i stan. Eller snart och snart, till hösten räcker för mig. Det där med företagande är dock inget att leka med kan jag tro. Det man får se upp med stavas som i en del andra sammanhang risk.

Vinteräventyr för svennebanan

Mulet. Snö i luften. Byigt från SV. Vi har tvekat ett tag. Trodde inte riktigt på succén, men gick i lördags å köpte en pulka åt lilltjejen. Skulle åka till Hammarskog i brist på klätterväder.

- Vad fan gör du nu?... Vi måste ju åka om det ska bli nå.
- Ja, men va fasen vad tror du? Du kunde ha packat färdigt väskan. Föresten måste vi röja efter frukosten.

Efter uppstigning, frukost, dusch, påklädning, sopa bilen, tömma bilen packa bilen, en andra frukost, matsäck, blöjjor, toa, glömma något, glömma något mer, så sitter vi äntligen i bilen på väg till Håga.

- Va? ska vi höger? Nä, det kan inte stämma...... Här! kolla kartan då.
- Var ska vi?
- Hittar du det?
- Jaja, vi skulle kanske höger.... Fan!
- Det här kanske går..

Vid kung Björns hög möter vi hurtbullarna som steg upp tidigt. Jag tänker att bara vi får åka 2 km så var inte pulkköpet i onödan. Men när det svåra ligger i att faktiskt ta sig ut i spåret på utsedd dag är det bara att knata på. Snart övergår tankarna på när vi ska vända i tankar kring att vi kanske orkar tillbaka oxå bara vi får lite socker framme vid herrgården.

När vi väl står på skidorna igen med näsan mot Flogsta är det redan mörkt. Vi har en hutlöst dyr champinjonsoppa i magarna jämte bröd och allt smör de hade kvar. Vis av erfarenhet hade jag stoppat ner en pannlampa i fickan innan avfärd. En skäggig veteran skrattar åt oss efter att han oroligt försäkrat sig om att vi var tillräkneliga.

Helt slut och med flimmer framför ögonen lyckas vi släpa pulkan hela vägen tillbaka till bilen. Jag tror att det kändes ungefär som att bestiga Everest.

Alma gjorde det bästa av situationen och sov under hela hemfärden. Det gäller att veta när man ska kämpa och när man ska dra sig tillbaka.

Jag stretar på.

Nytt år

Nytt år och nya drömmar och mål. Vi försökte redan på nyårsdagen uppfylla några av dem med ett besök i Focksta. Tyvärr var vädrets makter för starka och våra själar för svaga. Bilens värme vann mot snöpulsande i djupsnö med bitande vind kring kinderna. Vi styrde om våra planer och hamnade att inta vår kaffetår i ett ridhus. Spännande att få inblick i andra världar. Med den nya insikten om att det är skönt att klätterskorna kan ligga kvar under sängen en eller två dagar utan att svälta ihjäl begav vi oss hemåt ifrån hästarnas ständigt krävande värld.

Den imponerande nyårsglasstårtan!