Äntligen i fontainebleu

Det är nog först nu när jag skriver detta som jag fattar att vi är här! Allt har gått i ett så jag har inte hunnit reflektera att vi är framme. Nu gör jag det. I solen utanför vår gite med kaffe, baugett och en ny förare.




Klättrat har vi gjort så klart och det känns bättre än förväntar och riktigt riktigt roligt (vilket var förväntat!) Jag lyckades sända le pare dessus 7a i chats av ren och skär envishet första klätterdagen på lånad tid då resten av familjen skrek och ville hem. Barnen har tyvärr fått feber och får nu stanna hemma tills de blivit friska. Just nu är johan ute och firar sin födelsedag i skogen och jag får vila och egentid i solen då de små sjuklingarna sover.


Här testar jag på ett snyggt typiskt fontan problem i le rocher Canon, chasseur de prises. Känns hårt men helt klart värt att komma tillbaks till.