Galna hästar

Galna hästar eller crazy horses är vad jag går och tänker på. Hur ska jag kunna skicka lite längre. Hur ska jag nå greppet. Trycka med vänsterfoten samtidigt som jag dra med högerhälen och låser av med högerhanden. Jag har nu tre eller kanske fyra boulders på gång där jag fastar på moves där man både ska låsa av och skicka samtidigt. Första movet på crazy horses 7b i apremont ouest är ett av de. Frågan är om jag behöver bli starkare i avlåsning eller lära mig att trycka mera med fötterna när jag skickar? Förmodligen båda delarna. Resten av problemet är jätte fint och känns inte speciellt hårt. "Bara" första movet kvar....

Skogen som lekplats

Bästa stället att leka på är skogen. Så tycker vi i vår familj.

Våren i Frankrike

Rapsfälten skiner gula och syrenen har precis gått i blom. Det är vackert i de små Franska byarna. De Franska mögelhusen har fått oss att se nya vyer. Vår plan var att ha bascamp på ett ställe under lång tid men så blev det inte. Istället flyttar vi runt och testar nya boulangerier. Baguetteberoendet är defenitivt och har till och med ersatt begäret efter mammalattarna. Kombon skulle vara perfekt, tyvärr funkar inte sojamjölken så bra till det sistnämnda och utbudet av laktosfriaprodukter lyser av sin frånvaro här på de annars välfyllda hyllorna.











Vi har haft det stora nöjet att hänga och klättra med en hel drös snälla och trevliga människor. En del välkända sen förut, en del nya ansikten. Nu till påsk fylls boulderskogarna på igen och jag hoppas på att de tre veckor som är kvar kommer bli minst lika grymma som de vi redan haft! Lek i skogen med andra barn har vi haft gott om vilket varit jätte skoj!

Motivationen och klätterdampen har oscillerat omvarandra. Efter en första period med en del sänd av fina problem gick jag in i andra skeendet där damp på vilodagarna lede till malande värk i armarna och ingen vila eller styrka alls... Nu efter en långhelgsvila och hårdare regler med klätterskorna i bilen på vilodagarna börjar jag få komma upp på fina problem igen. Filmer utlovas när tid till redigering ges!

Idag har jag och barnen vilodag och gjort marknaden i Egerville. Har fått fortlöpande rapporter av min andra hälft ifrån blocken med den norrländska frispråkigheten, Tick. Så ser fram emot en fridfull kväll ikväll och är sjukt laddad för en grym klätterdag imorn.

Vad händer??

Vi klättrar och klättrar! Just nu är jag nästan lite less.. Men en vilohelg och nya pigga armar så kommer jag på banan igen. Vårt hårt tickande sällskap åkte hem för en vecka sedan. Vi saknar lite er hets! Lyckades iallafall få ner lavitation 7a Canon i veckan som gått.

I veckan har vi haft skönt häng i skogen med Lundgren/ Nilsson familjen. Helt klart har Alma och Johan varit de som hållit ångan uppe i skogen. Jag har mest varit fikaloj.

Men lite klätterenergi har jag haft. Föll ifrån toppen på en fin fin ramp, la ramp i buthiers, 7a. Lärde mig att inte sticka in mina små pianofingrar i små oborstade små hål. Tur att jag hade Johan som bra spottare just då, annars hade jag gått två fingertoppar back! Den ska jag tillbaks till!



7a i Marion som jag vill tillbaks till och sätta.



Johan tickar l'angel ben i isatis.

Äntligen i fontainebleu

Det är nog först nu när jag skriver detta som jag fattar att vi är här! Allt har gått i ett så jag har inte hunnit reflektera att vi är framme. Nu gör jag det. I solen utanför vår gite med kaffe, baugett och en ny förare.




Klättrat har vi gjort så klart och det känns bättre än förväntar och riktigt riktigt roligt (vilket var förväntat!) Jag lyckades sända le pare dessus 7a i chats av ren och skär envishet första klätterdagen på lånad tid då resten av familjen skrek och ville hem. Barnen har tyvärr fått feber och får nu stanna hemma tills de blivit friska. Just nu är johan ute och firar sin födelsedag i skogen och jag får vila och egentid i solen då de små sjuklingarna sover.


Här testar jag på ett snyggt typiskt fontan problem i le rocher Canon, chasseur de prises. Känns hårt men helt klart värt att komma tillbaks till.

Snart är det dags...

...att dra till Font! Äntligen, är sjukt less på att gå här hemma och vänta och vänta. Värre än barndomens julaftnar!

Tills vi far laddar jag med kaffe, surdegsbröd och underbara barnleenden!

Teneriffa

Det nya året firades in på Teneriffa. Förutom sol, bad, lek, födelsedagsfirande, löpning och spansk mat, bouldrade vi två dagar. Vi hyrde en liten skraltig Citroën där vi tryckte in två barn och en liten hyrpadda. Sen bar det iväg på äventyr upp i bergen till boulderställena Arico Nuevo och Villa de Arico. Paddan hyrde vi i den välsorterade klätteraffären i Granadilla. Det var härligt att få klättra ute i solen och få ta i på riktig sten efter två månaders inomhus klättrande. Vi hann bara testa en handfull av alla etablerade problem som fanns. Inga stordåd gjordes men vi smörjde våra själar och putsade våra fingertoppar. Överlag fin, fast stenkvallite, dock lite vass. Klättringen var rolig, jag blev positivt överraskad men inget jag skulle åka runt halva jorden för. Men har ni vägarna förbi, åk dit!







På väg till dalgången och boulderingen i Arico Nuevo.






Miljön i Arico Nuevo är torr och karg. Man får en känsla av ökenlandskap med stora kaktusar och små taggiga buskar.







Det var soligt och ca 25 grader varmt!






Drömmande boulderögon. Förhållande var dock inte så bra i solen, vi höll oss till skuggan.





I dalgången i Villa de Arico var miljön grönare och lummigare. Här fanns barrträd med jätte kottar och stora buskar. På klipporna vid sidorna fanns det gott om sportklättring som såg fin ut.







Johan på okänt problem i Villa de Arico.






Roliga klätterträd fanns det också!






Första Klätterdagen avslutades med färsk pasta på den lokala restaurangen i Arico Nuevo. Gott!